Text: Hampus Mosesson
Foto: Lucas Nilsson
Jag sitter i en bil med ett stort leende på läpparna, jag rullar söder ut. Det jag lämnar bakom mig är något som gör mig innerligt glad och välmående. Själen har fått sitt, sin dos för iår. Ett 15-tal av mina vintrar har avslutats här på det här stället men det här, det är någonting extra det.
Jag talar så klart om Riksgränsen Banked Slalom.
Vi backar bandet några år. Glöden i snowboardsverige var obefintlig och framtiden kändes näst intill hopplös. Det behövdes någonting för att få igång och samla ihop alla brädåkare. Någon gammal slopestyle tävling med 3 hopp i rad efter 3 rails i rad skulle knappast göra det. Det skulle förmodligen bara bryta ned motivationen och kreativiteten ännu mer. Nä, det behövdes göras något nytt i Sverige.
Följ och bidra till den växande tråden på #riksbankedslalom för årlig påfyllnad av ren glädje.
Anders Neuman och Transition Magazine bestämde sig för att ta upp en gammal stafettpinne fast damma av den och byta färg på den. Med detta så menar jag att riksgränsen är lite av en helig plats för snowboardvärlden och att den förknippas med endast det bästa. 55 Diesel, King Of The Hill, The Battle, Subject Haakonsen, för att nämna några få händelser och såklart Ingemar Backmans backside air som prydde exakt alla internationella och nationella snowboardtidningar 1996.
Allt detta från ett litet sketet berg som Riksgränsen. Här 1400km från Stockholm tänkte nu Anders och Transition göra en svensk snowboardtävling och försöka få liv i snowboardsverige igen? Lycka till, senaste årens anmälningslistor varierade runt ett 20-tal personer som åkte på sniskan. Trots detta så lyckades dom lura dit hela 59st personer som var med och skulle tävla i en så kallad banked slalom. Alltså, en bana med velodrom kurvor där du inte ens lämnar marken, i princip en slalombana.
Tyvärr kunde jag ej vara med och uppleva år ett, men jag såg till att jag skulle vara där år två. Inte kanske för tävlingens skull utan mer för att det ”hänger en känsla” i luften när det nalkas snowboard event i Riksgränsen.
Det var bara någon dag kvar tills jag skulle ta mig upp dit nu och mina sociala medier hade redan börjat bubbla från folk som redan var där eller var på väg dit. Gammal som ung, med båda fötterna fastspända på ett bräde. Det här, det kunde ju bli kul det.
Efter en extremt kall tältnatt runt Jokkmokk och några mil senare så var vi framme i gränsen. Det kändes som att tiden stått stilla, allt kändes likadant som sist när jag var här. Väl på hotellet så möts man av välbekanta ansikten och en magisk glöd i folks ögon, det är något speciellt att få vara här med folk som gillar samma sak. Bo på samma ställe, äta på samma ställe, hänga på samma ställe och framför allt, åka på samma ställe!
För er som aldrig varit i Riksgränsen så är det i princip 2 liftar man använder sig av och ingen pistad backe, berget är extremt kalt och har fantastiska formationer som får en snowboardåkare att dregla. Ett helt berg fyllt av naturliga features där bara fantasin sätter stopp för vad som är möjligt.
Jag slänger i mig en macka och beger mig till liften, tar rygg på någon av dom 30 andra brädåkarna som är på väg upp. Under liften slingrar sig ”banan” som tävlingen ska äga rum i, det jublas och skriks i liften när folk åker igenom banan för full fart. Peppet och åkglädjen är enorm och det känns som att snowboard är levande igen.
Dagarna är långa och man hinner med mycket, dock så blir träningen lidande. I alla fall för min egen del, det finns så många personer jag vill åka med och så mycket terräng jag vill utforska eller komma tillbaks till. När jag kommer tillbaks till hotellet är klockan halv nio på kvällen, jag har då åkt snowboard med likasinnade i nästan tolv timmar. Jag är helt slut, fysiskt och psykiskt men tar mig ändå till foajén där det ska vara vernissage och ett påföljande kalas. Hur ska man klara av två dagar till?
Resterande dagar fortsätter i samma takt fast med ett tävlingsåk lite här och där. Vissa står och borstar brädorna frenetiskt på starten för att få bästa tid och vinna, andra kommer in lite spontant och kör sitt åk och känns som att dom inte bryr sig. Det är en bra blandning folk och alla är här för att åka snowboard.
Det har hunnit bli Söndag och avresedag, jag är helt utmattad och tycker det ska bli skönt att få ta med mig den här helgen hem. Placeringar och pallplatser är långt bortom mina tankar. Det som däremot är i mina tankar är att jag fick åka bräda på världens roligaste snowboardberg med 115st andra som ville göra exakt samma sak! 115st?! Ja, det blev då Sveriges största snowboard tävling och Anders och gänget lyckades. Rejält. År tre och fyra var den siffran dubblad!
Nu är det femårsjubileum och vi här på Inlandet är stolta att få vara sponsorer till Sveriges största snowboardhäng och hoppas såklart på att få åka och umgås med er alla!
Gå in och anmäl er och säkra er plats på http://www.riksbankedslalom.com
Varmt välkomna!!